Fritidspolitiker

Läste just på Nyheterna om att det är svårt att klara både jobb och politik. Jag har full förståelse för Jonas och hans svar i intervjun.
Det är verkligen inte lätt att hinna med familj, jobb och fritidspolitik. Jag ser liknande problem inom andra föreningar. Det är ett fåtal personer som ställer upp ideellt och dessa personer får alldeles för mycket att göra. Inom idrottsföreningar kan det leda till att föreningar läggs ner till slut. I politiken är det ju nästan som så att demokratin dör ut om inte folk längre engagera sig.
Är det fler som engagerar sig så kan uppdragen delas på fler. Många kommentatorer tycker Jonas ska lämna sin plats åt någon annan, min fråga blir då: Är det någon av dessa kommentatorer som känner sig manade att ideellt engagera sig? Det är lätt att sitta och tycka vid matbord/fikabord men det är en annan sak att göra det offentligt via ett parti men vi behöver fler som vill göra just detta! Jag tror inte Jonas går in med inställningen att missköta sitt uppdrag, men ibland så är verkligheten inte så enkel.

 Sen är det ju så att arbetsgivare är skyldiga till att ge ledigt för förtroendeuppdrag, men självklart blir det ett dilemma om man jobbar på ett mindre företag. Mycket ledighet kan bli en belastning för företaget. Det kan även påverka ens karriär. Att vara fritidspolitiker är inte problemfritt och det krävs en hel del obetald tid. Många förväxlar fritidspolitiker med arvodespolitiker. Vad kan man ställa för krav på ideella uppdrag egentligen?