Jag provocerar med mening för att dra det hela till sin spets, men ni förstår min poäng hoppas jag.
Invandring kan i många fall påverka ett land och dess näringsliv positivt, fler köpare/kunder, ökad kompetens, fler att välja mellan vid nyanställning m.m.
Sverige har haft problem vad gäller sysselsättning hos invandrare, vilket ställer till det. Arbetsgivare anställer enligt undersökningar helst svensktalande individer, och det finns ibland en viss "de"-snor-våra-jobb-attityd. Det gäller alltså att bearbeta den attityden samt att ha resurser så vi snabbt kan ge nyanlända utbildning i svenska. Annars har de redan hamnat efter vad det gäller att komma till anställning och egen försörjning. För målet med all invandring och för alla invandrare måste väl vara att åstadkomma egen försörjning? På så sätt är ju invandringen ekonomiskt gynnsamt. Förutsatt då att de kommer ut i arbetslivet, startar eget osv. Det finns gott om kompetens att ta tillvara på hos invandrare.
Invandrare kommer inte hit för att vi ska ta hand om dem, de kommer hit för att själva kunna starta om på nytt, skapa ett nytt liv. Eller har jag fel?
Kommer en familj hit har de rätt till mycket av det fina Sverige erbjuder utan att de hittills bidragit med en enda skattekrona. (Men förhoppningsvis kommer de att göra det inom en överskådlig framtid, bidra med skattepengar alltså) Så att ställa lite motkrav kan väl inte vara mer än rätt. Att bara ge utan att ställa några krav ger ju fel signaler om vi ska uppmuntra och hjälpa dem till egen försörjning.
Jag tycker att man kan ställa krav på att de närvarar och tar del av den svenskautbildning som erbjuds. En annan idé är att ställa krav på att de ställer upp i någon förening med ideell arbetskraft, de lär känna folk i sin omgivning samtidigt som de får använda det svenska språket. (win-win)
Och det mest självklara, krav på att de följer de lagar och regler som finns här och att en viss anpassning kan komma att behövas.
Men läget i Sverige med arbetslösheten och avsaknaden av krav gör att många nyanlända på senare år snarare grupperats i utanförskap än integrerats. En björntjänst både för individen och landet. Och en fråga som alla utom ett parti verkar vara ovilliga om att diskutera och belysa.
Jag tror ett land, en region, en stad har begränsningar vad gäller integrering om den ska fungera väl i praktiken, var begränsning går kan inte jag svara på. Men man kan ju dra en parallell till skolan, en skolklass kan inte vara hur stor som helst. Lärartätheten och lokalen (resurser helt enkelt) sätter begränsningar.
Varför är det så svårt för våra partier att börja prata om problematiken vad gäller invandring och integrering, och varför vågar ingen ställa krav?
